Nära döden
Jag har haft ganska många nära döden upplevelse, och nästan alla har jag råkat ut för med Elin. Den sista var våran snygga 4hjulings-olycka. Klart som fan det e skoj att åka när man kommer ut på landet, vi skulle vara sten seriösa här då va. Drog på oss snygga overaller, handskar, hjälmar. För visst e det roligare när man går in för det.
Hjulingen skulle säljas och vi skulle bara åka lite på den, ingen ser väl det..Nu är det inte så här att vi är dåliga på något sätt, va hade bara lite otur. Eftersom jag var duktig och hade tagit på mig vantar lyckades det blir orsaken att vi sedan chrasade ner i ravinen. Jag måste ju få erkänna att det är hur kul som helst att köra medans man har någon sittandes bakom än som säger "Inte så fort" "Ta de lungt här", samma när man åker med mamma, man kan ju inte låta bli, bara för att man vet hur sur hon blir, att jävlas lite. Bara tycka lite mer på knappen och slänga ett öga på hastighetsmätaren. Men att själv vara den som sitter där bak, nehe nej. Inte alls lika skoj att åka med Jonny eller Matthias när dom får samma adrenalin kick som än själv, men här har vi ju en skillnad. Då ramlar man ju fan nästa av på riktigt, när man åker med mig gör jag det ordentlig. Då fan chrasar man, för jag har "ingen kontroll" brukar jag få höra.
Det är väldigt roligt att köra ute på ängarna, men då gäller det att man har koll på vart dikerna kommer dyka upp. Jag och Elin drog upp farten ganska dra, dåh min (förstora) handske fastnar mellan hadtaget och gassknappen som sitter under handtaget och fastnar där. Så vi fick behållafarten, vilket var ganska schyst.
Men fatta man nått då eller? vafan händer, vad snabbt det går..och o nehej styra ska man oxå tänka på. Japp, då flög vi snyggt och galant rakt ner i ravinen. I ravinen rinner även en liten bäck, den bäcken lyckades vi missa med inte mer än 1 meter i från. Och vi landad..på alla fyra, det måste sätt jävligt snyggt ut.Men ont, kändes som någon slängde än block med 15 tons sten på än. Och nu satt vi ju fast oxå, i sumpmarken. Får man skratt..vi titta på varandra. Klart! Nästan skratta så vi grät innan paniken grabbade tag i oss. Hur kommer vi upp här i från då, innan mamma eller Jonny kommer hem, har något gott sönder, shit!
Jag tycker om att både Matthias och faders på gården bredvid var hemma..Nu ska man bara knacka på och försklara vad som råkat inträffa, utan att värka vara den där "blonda dumma stockholms bruden som gärna gör vad hon vill" -intrycket. Efter mycket dragande med hjälp av en vinsch från hjuling nr 2 så var vi vipps uppe på säker mark. Gött kött! Snabbt som fan att åka tillbax till gården och spola rent den. Där står vi, Jag Elin och Janah och tvättar den snygga gröna maskinen(not), när mamma rullar upp på gårsplan och frågar om allt gått bra.
Som aldrig förr, lets do it again!
Hjulingen skulle säljas och vi skulle bara åka lite på den, ingen ser väl det..Nu är det inte så här att vi är dåliga på något sätt, va hade bara lite otur. Eftersom jag var duktig och hade tagit på mig vantar lyckades det blir orsaken att vi sedan chrasade ner i ravinen. Jag måste ju få erkänna att det är hur kul som helst att köra medans man har någon sittandes bakom än som säger "Inte så fort" "Ta de lungt här", samma när man åker med mamma, man kan ju inte låta bli, bara för att man vet hur sur hon blir, att jävlas lite. Bara tycka lite mer på knappen och slänga ett öga på hastighetsmätaren. Men att själv vara den som sitter där bak, nehe nej. Inte alls lika skoj att åka med Jonny eller Matthias när dom får samma adrenalin kick som än själv, men här har vi ju en skillnad. Då ramlar man ju fan nästa av på riktigt, när man åker med mig gör jag det ordentlig. Då fan chrasar man, för jag har "ingen kontroll" brukar jag få höra.
Det är väldigt roligt att köra ute på ängarna, men då gäller det att man har koll på vart dikerna kommer dyka upp. Jag och Elin drog upp farten ganska dra, dåh min (förstora) handske fastnar mellan hadtaget och gassknappen som sitter under handtaget och fastnar där. Så vi fick behållafarten, vilket var ganska schyst.
Men fatta man nått då eller? vafan händer, vad snabbt det går..och o nehej styra ska man oxå tänka på. Japp, då flög vi snyggt och galant rakt ner i ravinen. I ravinen rinner även en liten bäck, den bäcken lyckades vi missa med inte mer än 1 meter i från. Och vi landad..på alla fyra, det måste sätt jävligt snyggt ut.Men ont, kändes som någon slängde än block med 15 tons sten på än. Och nu satt vi ju fast oxå, i sumpmarken. Får man skratt..vi titta på varandra. Klart! Nästan skratta så vi grät innan paniken grabbade tag i oss. Hur kommer vi upp här i från då, innan mamma eller Jonny kommer hem, har något gott sönder, shit!
Jag tycker om att både Matthias och faders på gården bredvid var hemma..Nu ska man bara knacka på och försklara vad som råkat inträffa, utan att värka vara den där "blonda dumma stockholms bruden som gärna gör vad hon vill" -intrycket. Efter mycket dragande med hjälp av en vinsch från hjuling nr 2 så var vi vipps uppe på säker mark. Gött kött! Snabbt som fan att åka tillbax till gården och spola rent den. Där står vi, Jag Elin och Janah och tvättar den snygga gröna maskinen(not), när mamma rullar upp på gårsplan och frågar om allt gått bra.
Som aldrig förr, lets do it again!
Kommentarer
Trackback
